sjukt
Jag har aldrig varit så trött - i hela mitt liv.
Jag lovade mig själv, att nu när jag inte jobbat på så länge och jag har ett väldigt (väldigt!!!) stort muntligt geografiprov (med stort menar jag.. ehh 40 något sidor?) på måndag - ska jag ta det väldigt lugnt i helgen. Jobba på dagarna, plugga på lunchrasten och plugga på kvällarna. Med andra ord inte njuta ett piss av det fina vädret som hedrar oss i helgen.. well, så råkade det inte bli. Fredagen tog jag det visserligen lugnt, var hemma hos nina med alex och vi chilla och hade det bra! Somnade inte förrän 2-3 någon gång. Gick upp klockan halv åtta. Igår, blev det fyllebrännboll (njaaee mest nyktert låtsas dommarjobb skötte jag!) sedan vidare och.. mjah. Har sovit ungefär två timmar i natt. & nu - ska jag gå och jobba till klockan sex :D:D:D:D:D:D JAAAAA. tack gooode att jag hittade energidryck i kylskåpet.
men äsch, man lever bara en gång! möjligt att det blir kortare iom att jag är halvt medvetslös och har en tendens att nästan bli påkörd av bilar. och/eller så kommer geoprovsresultatet döda mig långsamt. TOPPEN :D
Jag lovade mig själv, att nu när jag inte jobbat på så länge och jag har ett väldigt (väldigt!!!) stort muntligt geografiprov (med stort menar jag.. ehh 40 något sidor?) på måndag - ska jag ta det väldigt lugnt i helgen. Jobba på dagarna, plugga på lunchrasten och plugga på kvällarna. Med andra ord inte njuta ett piss av det fina vädret som hedrar oss i helgen.. well, så råkade det inte bli. Fredagen tog jag det visserligen lugnt, var hemma hos nina med alex och vi chilla och hade det bra! Somnade inte förrän 2-3 någon gång. Gick upp klockan halv åtta. Igår, blev det fyllebrännboll (njaaee mest nyktert låtsas dommarjobb skötte jag!) sedan vidare och.. mjah. Har sovit ungefär två timmar i natt. & nu - ska jag gå och jobba till klockan sex :D:D:D:D:D:D JAAAAA. tack gooode att jag hittade energidryck i kylskåpet.
men äsch, man lever bara en gång! möjligt att det blir kortare iom att jag är halvt medvetslös och har en tendens att nästan bli påkörd av bilar. och/eller så kommer geoprovsresultatet döda mig långsamt. TOPPEN :D
go go go
Nu är det dags! För ungefär 1 minut sedan borde min resa mot Sarajevo ha börjat. Ups. Anyway, pappa ringde och sa att det fanns pool på hotelltaket!! :D
hejdååå
hejdååå
b l o g g
Känner för att skriva lite.. Om vad vet jag egentligen inte. Inte särskilt mycket händer ju, när man är sjuk och äcklig. Skulle kunna skriva en fin tv-tablå i och för sig. Mindre intressant kanske. Men det är liksom i stort sätt det enda jag håller koll på just för tillfället.
Har tänkt på det annars också. Vad ska en blogg handla om, som gör att folk vill stanna och läsa mer? Är det tips om vilket läppglans som ger dig fylligast läppar varvat med photoshootbilder från en blivande modellkarriär, eller är det en blogg som handlar om vardagens speciella stunder och hårda kamper? Är det skvaller eller är det sanningar? Hur som helst, så vet jag inte vad jag skulle kunna erbjuda. Självklart inte det där första.. varken tips om läppglans eller modellkarriär uppdateringar.
Det enda en blogg skriven av mig skulle kunna handla om - är mig. Egoistiskt? Låter så. Men det är inte så jag vill att det ska bli. Men det är det enda jag kan skriva om. Den enda jag påriktigt känner, är mig själv. Om ens det. Det är bara mig jag kan skriva sanningar om, och det är det enda jag vill skriva om. Något som är ärligt. Sanningar då alltså.
Spelar egentligen ingen roll. Som jag alltid skrivit såhär, i tid för mina comebacks i bloggarnas ytliga värld. Skrivandet är till för mig, och egentligen ingen annan.
När jag har märkt att alltför många människor kommit för att läsa mina inlägg, har jag flippat ur. Klarar inte av att vara ärlig inför för mycket människor. Fast å andra sidan, tycker jag om när jag får respons för det jag gör. Kritik. Kommentarer. Hur dom än ser ut. Min äldsta blogg är något jag ofta går tillbaka till. Jag tycker om att se att människor läser texterna om och om igen, och sedan berättar för mig att dom tycker om det jag skriver. Jag svarar aldrig. Känner mig ganska hemsk då. Men dom verkar förstå mig. Sexhundra-någonting människor förstår mig där.
Alexandra. Taaaaack! Du förstår mig inte lite heller, du. Idag mår jag så mycket bättre! Tagit mig en efterlängtad dusch, precis satt mig ner i (mitt nya hem) soffan och så står hon där utanför dörren. Med Om jag kunde drömma och Icas mjölk choklad med crisp&apelsinsmak. Min favorit.
Jag vill att fler människor förstår mig. Även om ni som redan gör det, räcker gott och väl. Jag vill se om jag lyckas!
Har tänkt på det annars också. Vad ska en blogg handla om, som gör att folk vill stanna och läsa mer? Är det tips om vilket läppglans som ger dig fylligast läppar varvat med photoshootbilder från en blivande modellkarriär, eller är det en blogg som handlar om vardagens speciella stunder och hårda kamper? Är det skvaller eller är det sanningar? Hur som helst, så vet jag inte vad jag skulle kunna erbjuda. Självklart inte det där första.. varken tips om läppglans eller modellkarriär uppdateringar.
Det enda en blogg skriven av mig skulle kunna handla om - är mig. Egoistiskt? Låter så. Men det är inte så jag vill att det ska bli. Men det är det enda jag kan skriva om. Den enda jag påriktigt känner, är mig själv. Om ens det. Det är bara mig jag kan skriva sanningar om, och det är det enda jag vill skriva om. Något som är ärligt. Sanningar då alltså.
Spelar egentligen ingen roll. Som jag alltid skrivit såhär, i tid för mina comebacks i bloggarnas ytliga värld. Skrivandet är till för mig, och egentligen ingen annan.
När jag har märkt att alltför många människor kommit för att läsa mina inlägg, har jag flippat ur. Klarar inte av att vara ärlig inför för mycket människor. Fast å andra sidan, tycker jag om när jag får respons för det jag gör. Kritik. Kommentarer. Hur dom än ser ut. Min äldsta blogg är något jag ofta går tillbaka till. Jag tycker om att se att människor läser texterna om och om igen, och sedan berättar för mig att dom tycker om det jag skriver. Jag svarar aldrig. Känner mig ganska hemsk då. Men dom verkar förstå mig. Sexhundra-någonting människor förstår mig där.
Alexandra. Taaaaack! Du förstår mig inte lite heller, du. Idag mår jag så mycket bättre! Tagit mig en efterlängtad dusch, precis satt mig ner i (mitt nya hem) soffan och så står hon där utanför dörren. Med Om jag kunde drömma och Icas mjölk choklad med crisp&apelsinsmak. Min favorit.
Jag vill att fler människor förstår mig. Även om ni som redan gör det, räcker gott och väl. Jag vill se om jag lyckas!
same shit
Samma säng, samma dator och samma jävla hosta. Som grädden på moset, har jag nu blivit förkyld och fått ont i halsen, utöver det sönderhostade onda då. Som amanda så fint skulle sagt det, nu har jag inte bara grädden på moset - nu har jag hela jävla korvkiosken. Fan också.
Jag hoppas i alla fall att jag inte har någon feber på tisdag, onsdag. Ska jobba och god knows att jag behöver pengarna. Just nu ser det ju förstås mörkt ut.
Men nu, nu har jag klagat färdigt!
Glömde skriva en liten grej förut.. & det är ju att snart så åker jag äntligen till Bosnien! Istället för att åka på fredag morgon, ska vi nu lämna göteborg på torsdagkväll. Vårt första stopp blir redan i Malmö, där vi ska möta upp Kalmargänget. Detta är en resa som är anordnad tillsammans med rödakorset, då elever från en skola i Kalmar (plus jag själv) får besöka konsentrationsläger i Tyskland och massgravar i Bosnien. Anledningen att jag får följa med, är den enkla - att pappa har jobbat tillsammans med det här gänget i... vad kan det vara? 7 år nu kanske. Förra året hängde min bror på, och i år är det min tur. Det ska bli spännande och sorgligt och allting. Att gå på tretimmars guidad tur genom konsentrationsläger och besöka massgravar i Sarajevo, kommer bli tufft. Men vi kommer att besöka många fina och lite trevligare ställen också! Framför allt längtar jag väldigt mycket efter att få komma ner till Bosnien. Höra språket runtom mig (trots det att jag nästan inte förstår någonting), äta god mat och känna mig hemma. Fastän jag får komma bort ett tag. Ska bli skönt. Det jag ser minst fram emot, kanske man tror är de långa bussresorna - men nix. Det är att dela rum med min snarkande far. Glömmer jag min iPod, är jag så gott som död.
femte april tvåtusennio
Femte april.. Dagen efter världens bästa Mathias födelsedag! & Majas. Världens bästa Maja, är hon också.
Det händer mycket nu för tiden. USA har en afroamerikansk president, det är global finanskris och Britney Spears comeback blev en lyckad en. Nä, det var egentligen inte det jag menade.
Igår, firade jag och tretton söta personer till, Mathias födelsedag! Gud va han är bra. Så efter en heldag av hostande på soffan med tomma alvedonförpackningar runtomkring mig, körde farsan min in mig och Mandis, för att möta dom andra. Det blev middag på Valand, fint ska det vara! Amazing thai hette restaurangen. Inte så amazing thai hade varit bättre. Sämsta jag varit med om. Förutom att den starka maten, och den kalla glassen fick min sönderhostade hals att må hyfsat bra efteråt! Dessutom, var sällskapet det bästa. Så restaurang skiten, och bitchen till springflicka - spelade ingen roll. En grej dock, som jag fortfarande inte kan sluta störa mig på - är att Amanda aldrig fick sin mat. Jag försökte övertala henne att säga till, liksom - vart fan är min mat?! Men amanda, hon har la rätt som vanligt. "Vill du sitta ner framför en stående thaibrud och mucka? Nä, jag tror inte det." Ja, vem vet vilka karateskills som kunde gömmas där under.
Därefter, gick vi allesammans till tåget för att åka vidare hem till floda och hem till John. Först gick amanda och köpte käk på Burger King - där har vi riktig service! På tåget såg jag till min glädje att Fredrik, och Dan från stan hoppade på! Wiiie. Dom hoppade dessvärre av i Partille, svikarna. Men vi alla andra, vi gick hem till John - för att fira Mathias ytterligare!
Jag hoppas att du hade en toppen kväll Mathias, du är värd så mycket.
Jag gick hem ganska tidigt, mitt uppdrag var slutfört. Smitta ner alla på festen och få gratis whiskey. Njae, så illa var det inte. Hann precis hem, och slapp det förvånande regnet. Denna natten alltså, har nog varit den värsta jag varit med om. Jag är ingen person som klarar av feber ska jag säga. Vaknat varje timma, av antingen hostattack eller frossa. Kändes som hela lägenheten rörde sig, så mycket skakade jag. Konstigt att jag vaknat så mycket ändå - med tanke på den härliga blandningen jag fick i mig igårkväll. Först, värktablett. Sedan ett par shots whiskey (bläää), för att sen blanda med stark hostmedicin när jag kom hem. Kanske därför jag skakade så inatt? Hm..
Nu ligger jag i alla fall här, framför historians längsta inlägg. 39 graders feber, och med en enda i tankarna. Nästan en enda, i alla fall. & tack gode gud för bärbara datorer. Värmer så gött på mageen.
Lite grejer kvar har jag att berätta! Mitt hus, vårt hus - är sålt. Men det vet väl alla redan egentligen. Inte vetat vart vårt nästa hem skulle vara innan, förstås. Det vet vi nu! Mamma kommer ju bo kvar i Floda - hoppas jag verkligen. Men pappa då, har köpt en lägenhet i Gamlestan. Känns konstigt. Åka bergsjövagnen hem liksom. Men å andra sidan, är gamlestan väldigt, väldigt fint. & det är ett ställe som jag känner till, och kommer nog att känna mig hemma där. Kommer att ha nära till världens bästa moster & co, och till dansen. Desstuom, var lägenheten tydligen ett kap. Vet ni att i Gamlestan ska ett nytt köpcenter byggas? I SKFs gamla lokaler.. Nya fina gator med massa pubar, och restauranger. Kommer bli så fint. Priserna kommer skjuta i höjden. Så jag, jag ska vara nöjd och glad!
Det händer mycket nu för tiden. USA har en afroamerikansk president, det är global finanskris och Britney Spears comeback blev en lyckad en. Nä, det var egentligen inte det jag menade.
Igår, firade jag och tretton söta personer till, Mathias födelsedag! Gud va han är bra. Så efter en heldag av hostande på soffan med tomma alvedonförpackningar runtomkring mig, körde farsan min in mig och Mandis, för att möta dom andra. Det blev middag på Valand, fint ska det vara! Amazing thai hette restaurangen. Inte så amazing thai hade varit bättre. Sämsta jag varit med om. Förutom att den starka maten, och den kalla glassen fick min sönderhostade hals att må hyfsat bra efteråt! Dessutom, var sällskapet det bästa. Så restaurang skiten, och bitchen till springflicka - spelade ingen roll. En grej dock, som jag fortfarande inte kan sluta störa mig på - är att Amanda aldrig fick sin mat. Jag försökte övertala henne att säga till, liksom - vart fan är min mat?! Men amanda, hon har la rätt som vanligt. "Vill du sitta ner framför en stående thaibrud och mucka? Nä, jag tror inte det." Ja, vem vet vilka karateskills som kunde gömmas där under.
Därefter, gick vi allesammans till tåget för att åka vidare hem till floda och hem till John. Först gick amanda och köpte käk på Burger King - där har vi riktig service! På tåget såg jag till min glädje att Fredrik, och Dan från stan hoppade på! Wiiie. Dom hoppade dessvärre av i Partille, svikarna. Men vi alla andra, vi gick hem till John - för att fira Mathias ytterligare!
Jag hoppas att du hade en toppen kväll Mathias, du är värd så mycket.
Jag gick hem ganska tidigt, mitt uppdrag var slutfört. Smitta ner alla på festen och få gratis whiskey. Njae, så illa var det inte. Hann precis hem, och slapp det förvånande regnet. Denna natten alltså, har nog varit den värsta jag varit med om. Jag är ingen person som klarar av feber ska jag säga. Vaknat varje timma, av antingen hostattack eller frossa. Kändes som hela lägenheten rörde sig, så mycket skakade jag. Konstigt att jag vaknat så mycket ändå - med tanke på den härliga blandningen jag fick i mig igårkväll. Först, värktablett. Sedan ett par shots whiskey (bläää), för att sen blanda med stark hostmedicin när jag kom hem. Kanske därför jag skakade så inatt? Hm..
Nu ligger jag i alla fall här, framför historians längsta inlägg. 39 graders feber, och med en enda i tankarna. Nästan en enda, i alla fall. & tack gode gud för bärbara datorer. Värmer så gött på mageen.
Lite grejer kvar har jag att berätta! Mitt hus, vårt hus - är sålt. Men det vet väl alla redan egentligen. Inte vetat vart vårt nästa hem skulle vara innan, förstås. Det vet vi nu! Mamma kommer ju bo kvar i Floda - hoppas jag verkligen. Men pappa då, har köpt en lägenhet i Gamlestan. Känns konstigt. Åka bergsjövagnen hem liksom. Men å andra sidan, är gamlestan väldigt, väldigt fint. & det är ett ställe som jag känner till, och kommer nog att känna mig hemma där. Kommer att ha nära till världens bästa moster & co, och till dansen. Desstuom, var lägenheten tydligen ett kap. Vet ni att i Gamlestan ska ett nytt köpcenter byggas? I SKFs gamla lokaler.. Nya fina gator med massa pubar, och restauranger. Kommer bli så fint. Priserna kommer skjuta i höjden. Så jag, jag ska vara nöjd och glad!
