-

klart att jag ska lyckas förstöra det bästa jag har med en sekund av blindhet.
följd av miljoner sekunders ren jävla dumhet.

någon har trampat sönder mina fötter och du har trampat sönder mig

Den där äckliga, fruktansvärda känslan är tillabaka. Känslan som förr gjorde mig så jävla stark men samtidigt bröt ner mig totalt. Egentligen behöver jag inte skriva ord såhär. Ord som bildar meningar, meningar som egentligen inte betyder nåt. Meningar som blir det svarta på det vita och bara tar plats. Nej. Egentligen räcker det att trycka på de sex tangenterna som bildar ordet. Som ger namn åt det som kryper längs ryggraden. Tangenterna som säger hur ont det gör i kroppen. Behöver bara skriva bokstäverna som beskriver den där eviga jävla känslan, hålla ner shift och trycka på vänsterpilen sex gånger. Ctrl+C och håll ner Ctrl+V Ctrl+V Ctrl+V Ctrl+V Ctrl+V Ctrl+V Ctrl+V Ctrl+V.
Det stavas ångest.

Jag är fortfarande full från igår och jag minns dina ord. Känns som plåster på mina sönderdansade tår.

längtar

Jag längtar. Jag längtar så otroligt mycket.
Jag längtar efter att pappas lägenhet blir klar, så att jag kan säga att "joho, visst bor jag i göteborg!"
Jag längtar efter att mammas lägenhet blir klar så att vi slipper leva som apor i bur med alla flyttkartonger och med absolut noll koll om vart vi egentligen har våra nödvändigheter.
Jag längtar som en liten fjortis tills det är dags för Alanya igen. & det hjälper inte att NRJ spelar Alanya hitlist nummer ett, konstant. Bra musik, visst! Men ey, uttöka eran playlist lite vaa..
Jag längtar tills ikväll, det är redan kväll, men senare kväll... för att då kommer alla bli sådära glada igen. Så som mamma är nu. Skuttandes och dansandes omkring till Boom Boom Pow. - som förövrigt har spelats minst femtio gånger idag.

Sedan längtar jag tillbaka... men, jag ska inte se tillbaka mer.
Så därför - heja ikväll!

splitscreen sadness

Som en annan plockar ihop sina saker och går, plockar jag ihop mig själv och stänger dörren bakom mig.

splitscreen sadness

Som en annan plockar ihop sina saker och går, plockar jag ihop mig själv och stänger dörren bakom mig.

the king of pop

Egentligen, så borde man tillägna ett inlägg till Michael Jackson himself. Det är det minsta man kan göra.
Men vart ska man börja? Alla har redan sagt det. Fyra enkla ord - the king of pop. Räcker egentligen med de två första. För det är vad han var, och kommer troligen aldrig att finnas någon bättre. Alla, eller okej, de flesta - efterliknar MJ. Eller åtminstone försöker. Kan man klandra dom? Han är och förblir en legend. Trots alla skandaler, är han en man att hedra. En man att beundra.

Känner att jag har absolut ingenting annat att skriva just nu. Känner mig konstig inuti. Konstig, men ganska lycklig.
Ser fram emot att flytten med mamma blir klar. Den med pappa också för den delen... trots att jag inte komer vara där så mycket. Men ändå. Ska bli så skönt.
Skönt när allting börjar - men framför allt när allting äntligen är över.

FÖDELSEDAG!!! jobb

YEEEIII :D idag är jag ett steg närmare livets höjdpunkt. Denna oändliga transportsträcka...
nä, riktigt så ska man ju inte se det! Ännu ett år att njuta av! Där satt den.

Hur som helst, igår var det fest hemma hos Jacob. Jag hade det riktigt, riktigt trevligt! Tack alla sötnosar som sjöng för mig från tolvslaget och framåt. Underbart!

Idag väcktes jag inte av den normala födelsedagskören, bestående av mamma och jimmy, nej jag väcktes av sebban! Visade sig att jag var en kvart försenad till jobbet. Jätteroligt att jobba idag!
Nåja, det är pengar. Nu måste jag stänga på jobbet, så kommer pappa och kör hem mig. Så blir det middag på avenyn!
fest ikväll också, tjing!

RSS 2.0