leaves in the wind
Tycker om när folk säger att låtar påminner om en. Denna gången var det denna fina låt. Jag blev jätteglad! Andra gånger har det handlat om sommartider eller someone new. Inte lika roliga överraskningar, men ändå - man blir ju lite smickrad typ! Om inte låten är typ värsta saddistlåten av marilyn manson eller nåt... uhh.
Anyway, tråkigt blogginlägg men fan.. Idag ska jag åka och hälsa på min lilla mormor som har opererats. Hon mår som tur är bra!
Ska bara piggna till lite. Vet inte hur många eftermiddagar jag har somnat på soffan nu... blir sån dålig vana! Ja ja, hoppas att jag snart får lite glass. Hade suttit perfekt. Är det inte på tiden att jag kanske provar någon Ben & Jerry(s?) glass? Vet ju inte ens vad det heter...
Anyway, tråkigt blogginlägg men fan.. Idag ska jag åka och hälsa på min lilla mormor som har opererats. Hon mår som tur är bra!
Ska bara piggna till lite. Vet inte hur många eftermiddagar jag har somnat på soffan nu... blir sån dålig vana! Ja ja, hoppas att jag snart får lite glass. Hade suttit perfekt. Är det inte på tiden att jag kanske provar någon Ben & Jerry(s?) glass? Vet ju inte ens vad det heter...
long time no seen
Längesedan jag skrev nu, som vanligt. Så mycket att göra, har verkligen ingen tid för någonting. Eller, det är ju inte riktigt sant. Jag har ganska mycket dö-tid, men jag skulle aldrig orka använda den till något vettigt ändå. Den tiden behöver jag för mig själv. Fast å andra sidan, börjar jag känna mig lite smått hyper nu för tiden. Men alksalkj äsch, strunt i det. Mycket att göra hur som helst.
Det är sista krafttagen nu. Sen orkar vi väl inte mera... och detta är bara mitt första år. Gud, vågar inte ens tänka på hur körd jag kommer att vara i trean om jag fortsätter som jag gör. Alltså, ett liv helt och fullt utan planering och bara gör allting i sista sekund. Jag tror att jag behöver mera struktur. Klarade mig trots allt väldigt bra när jag var så duktig och planerade allting, som hade med skola att göra i alla fall. Allting kan jag inte planera. Jag hatar att planera. Gillar inte att bestämma att man ska träffa kompisar på torsdag, träna på fredag, vara hos den och äta godis på lördag och blablaaa... På den fronten, känner jag att det är bara att ta det som det kommer. Annars liksom tappar händelserna allt det roliga.
Är det någon mer än jag, som känner att ni blir sämre (dåligare hähä)? Alltså typ i skolan och sånt.... Jag känner inte ens att jag blir nöjd efter vanliga uppsatsskrivningar längre. De som jag innan kände mig rätt säker på, eftersom att jag tycker om att skriva. Eller är man helt enkelt van vid en för enkel nivå? (På tal om uppsatser och helt fucked up svårt kan jag nämna spanskan idag...) Det har faktiskt alltid varit så med mig, och jag har tänkt på det. Jag har alltid klarat mig lätt över "G" nivå, om man ska se det enkelt. "VG" känns aldrig (man ska väl aldrig säga aldrig men i stort sätt) riktigt svår. Oftast ovanligt lätt faktiskt. Men för att nå upp till högsta, för att få det där jävla MVG:t, ja då får man slita röva av sig. I allting... även där det inte finns just betyg. Som när jag gick i gymnastiken (där jag snart ska börja jobba btw!! MASSA GLADA SMILEYS!!!!!)... där gick jag på uttagningen, som vi trodde var ett informationsmöte - kom med i den bästa gruppen (förutom dom äldre tjejerna) efter några ljushopp i jeans. Efter det gick det lätt... första nivån liksom strålade man igenom. Sen kom lite svårare grejer, vilket man också klarade! Fint! Men så fort man skulle avancera de svåra grejerna, svårt att förklara för icke-gymnaster eller vad man ska säga, ja då tog det stopp! Förutom alla jäkla blåmärken, träningsverken och stukade fötter.... Ibland lyckades man tillslut, ta sig upp till den nivån där man kände sig Bäst. Så klart var man inte bäst, men dit man ville... gah. Men ja, vad kan man förvänta sig? Man kan inte bli bäst hur som helst. Man måste väl verkligen ha talang för någonting, och tränatränaträna.
Så spanskan idag då... oh my fucking god passar utmärkt. Precis som i allt annat jag beskrev däruppe, så är spanskan för mig. Men sista terminen i nian, pluggade jag som ett as - och spärren tycktes liksom släppa. Jag nådde mitt mål och all skit. & som jag nämnde i början på förra stycket - jag har blivit s ä m r e . Även där. Men, provet idag. Nationella i spanska; läsförståelse och uppsatsskrivning. För i helvete?!?! Hur svårt var inte det... det var sjukt! Alltså, visst förstod man texterna. Man förstod sambandet, texternas handling kanske lite. Men frågorna innehöll ju ord som jag aldrig hört eller sett. Så skulle man då vara smart och bara leta upp liknande fraser i texterna, men va fan neeeeej det gick inte. Ah, så det blev ju dagens - kanske veckans/årets/århundradets (?!?!?!?) största f a i l.
Anyhow, som vanligt har jag massa skolarbete att ta tag i och jag borde städa mitt rum. Men visst är det mycket roligare att traska ner till ica, köpa lite godis och överraska en sängbunden vän?
Det är sista krafttagen nu. Sen orkar vi väl inte mera... och detta är bara mitt första år. Gud, vågar inte ens tänka på hur körd jag kommer att vara i trean om jag fortsätter som jag gör. Alltså, ett liv helt och fullt utan planering och bara gör allting i sista sekund. Jag tror att jag behöver mera struktur. Klarade mig trots allt väldigt bra när jag var så duktig och planerade allting, som hade med skola att göra i alla fall. Allting kan jag inte planera. Jag hatar att planera. Gillar inte att bestämma att man ska träffa kompisar på torsdag, träna på fredag, vara hos den och äta godis på lördag och blablaaa... På den fronten, känner jag att det är bara att ta det som det kommer. Annars liksom tappar händelserna allt det roliga.
Är det någon mer än jag, som känner att ni blir sämre (dåligare hähä)? Alltså typ i skolan och sånt.... Jag känner inte ens att jag blir nöjd efter vanliga uppsatsskrivningar längre. De som jag innan kände mig rätt säker på, eftersom att jag tycker om att skriva. Eller är man helt enkelt van vid en för enkel nivå? (På tal om uppsatser och helt fucked up svårt kan jag nämna spanskan idag...) Det har faktiskt alltid varit så med mig, och jag har tänkt på det. Jag har alltid klarat mig lätt över "G" nivå, om man ska se det enkelt. "VG" känns aldrig (man ska väl aldrig säga aldrig men i stort sätt) riktigt svår. Oftast ovanligt lätt faktiskt. Men för att nå upp till högsta, för att få det där jävla MVG:t, ja då får man slita röva av sig. I allting... även där det inte finns just betyg. Som när jag gick i gymnastiken (där jag snart ska börja jobba btw!! MASSA GLADA SMILEYS!!!!!)... där gick jag på uttagningen, som vi trodde var ett informationsmöte - kom med i den bästa gruppen (förutom dom äldre tjejerna) efter några ljushopp i jeans. Efter det gick det lätt... första nivån liksom strålade man igenom. Sen kom lite svårare grejer, vilket man också klarade! Fint! Men så fort man skulle avancera de svåra grejerna, svårt att förklara för icke-gymnaster eller vad man ska säga, ja då tog det stopp! Förutom alla jäkla blåmärken, träningsverken och stukade fötter.... Ibland lyckades man tillslut, ta sig upp till den nivån där man kände sig Bäst. Så klart var man inte bäst, men dit man ville... gah. Men ja, vad kan man förvänta sig? Man kan inte bli bäst hur som helst. Man måste väl verkligen ha talang för någonting, och tränatränaträna.
Så spanskan idag då... oh my fucking god passar utmärkt. Precis som i allt annat jag beskrev däruppe, så är spanskan för mig. Men sista terminen i nian, pluggade jag som ett as - och spärren tycktes liksom släppa. Jag nådde mitt mål och all skit. & som jag nämnde i början på förra stycket - jag har blivit s ä m r e . Även där. Men, provet idag. Nationella i spanska; läsförståelse och uppsatsskrivning. För i helvete?!?! Hur svårt var inte det... det var sjukt! Alltså, visst förstod man texterna. Man förstod sambandet, texternas handling kanske lite. Men frågorna innehöll ju ord som jag aldrig hört eller sett. Så skulle man då vara smart och bara leta upp liknande fraser i texterna, men va fan neeeeej det gick inte. Ah, så det blev ju dagens - kanske veckans/årets/århundradets (?!?!?!?) största f a i l.
Anyhow, som vanligt har jag massa skolarbete att ta tag i och jag borde städa mitt rum. Men visst är det mycket roligare att traska ner till ica, köpa lite godis och överraska en sängbunden vän?
