mañana

Ikväll stod förutom snuva och hostningar, middag med kontorsgänget på schemat. Det var trevligare än förväntat så jag ligger här mätt och nöjd. Borde gå och lägga mig, för när jag vaknar imorgon så är det bara fyra dagar kvar. Men jag vet inte... kroppen har liksom fastnat här i soffan. Får lyfta... ett.. ben.. en arm... i.. taget.. GAHH

80 mils längtan

Jag vet att jag tjötar men herregud, detta är nog det jobbigaste jag har varit med om. Jag ligger hemma och är sjuk, så tur är det väl kanske att min älskling inte är hemma. Men gud va jag saknar honom. Trodde inte att jag kunde känna såhär. Studenten närmar sig, vårens månader står runt hörnet - men jag har nog aldrig velat att tiden ska gå fortare än nu. KOM HEM!

måste säga att allt är väldigt tråkigt just nu

Så det är tur att jag strax ska hem till min moster och hela stora familjen (minus att jag inte kan pussa på småttingarna när jag är förkyld) och fira min numera 21 åriga storebror. Utan present. GOTTA THINK FAST.

ångest

Inte den där vanliga söndagsångesten, nej.. det är ju lov. Men han har varit borta i 13 timmar och 32 minuter, eller nåt.. och jag har redan ångest. VA FAN!? Vem är jag?! HUR SKA DETTA GÅ??????? 8 freakin dagar kvar tills jag får slänga mig i hans långa armar..

Och jävla telefonjävel som inte kan ta emot bara hans sms! Döden. Kanske tur det.. annars hade han hunnit tröttna på mig redan. 80 mil härifrån.

åh. ajajajaj min kropp.


marked for life

Låter himla seriöst, men det är precis vad jag är nu - bokstavligt.
Igår var dagen då jag äntligen fick min önskan igenom (tog tummen ur och kom iväg rättare sagt...) och gjorde den tatuering jag så länge tänkt att jag ska ha att det redan kändes som den satt där. Kovacevic i nacken. Den är lite större än vad jag tänkte mig från början, faktiskt. Men jag ångrar den inte en sekund. Jag är stolt och den ska synas.

Så om någon är intresserad så tänkte jag snabbt få ner, svart på vitt, varför jag valde att skriva mitt efternamn. Min brors kompisar tycker, enligt min bror då, att om man tatuerar in sitt namn så är det som "Hey, what's my name?!" - vad dom nu menar med det. Men mitt efternamn tycker jag inte bara är väldigt fint, det är så mycket för mig. Det är inte bara vem jag är, det symboliserar hela min familj och min släkt. Var jag kommer ifrån. Vår historia. Jag kunde inte varit stoltare över mitt blod, om man kan uttrycka sig så.

Min mamma vart lite ledsen över att jag valde att tatuera in Kovacevic, eftersom att det inte är hennes namn. Men hon förstår när jag förklarar hur vi i vår familj, på mammas sida träffas och umgås, älskar varandra väldigt mycket. Sen har vi familj och släkt här i staden som vi aldrig någonsin träffar, trots att dom praktiskt taget bor på andra sidan gatan. Min familj nere i Bosnien och Slovenien är så underbar, och dom får vi sällan chansen att träffa. Jag antar att jag vill påminna mig om dom, ha dom nära på något vis.
Plus att jag tycker att det blev för jäkla snyggt.



Jag är redan, och har vart nästan lika länge, inställd på nästa tattoo. Men har även kommit på lite andra tankar och blivit sugen på en annan.. och man vill ju inte vara för nerkladdad. Tål att tänkas på! Man är ju marked for life.

två månader och donkey kong

Mitt rum ser ut som ett bombnedslag efter vår 2 månaders dag, likaså köket. Vi lagade enchiladas, och min fina slängde nästan all kyckling när han skar den. Så det var bara att tina ny när vi upptäckte att det som var kvar inte räckte, haha. Riktig gormetmiddag blev det till slut! Men ja, köket... det ska vi inte prata om. Får nog ta tag i den där disken innan mami får araben på mig. Fast hon uppskattade maten hon med, sådetså...

På mitt golv ligger kuddar, täcke och överkast omkring kastade. Cola glas och glassiga skedar ligger här och var.. Våran kväll bestod av Nitendo 64, Ben&Jerrys, cola och en massa kärlek. Kan nog inte bli bättre.


Nyårsafton. <3

 

Jag har förresten troligtvis hittat min balklänning. Har beställt den, så nu ska jag bara leta upp en sömmerska som kan göra den lite längre och.. balig. Men om inte - tja, då är den rätt fin till sommaren i alla fall.

 


RSS 2.0