-

Kors i taket, två inlägg på en dag. Men detta är till dig, min drömkärlek. Försökt hitta orden länge. Men känns inte som om några är fina nog. Jag har aldrig känt mig så trygg som när jag är med dig. För dom som känner mig riktigt väl vet de att trygghet är något jag länge velat ha men lättast sprungit ifrån. När du lägger dina armar om mig känns det som om allt annat slutar att existera. Det finns inget förflutet, framtiden är inte skrämmande och nuet är det enda som spelar roll. Vi kommer båda med bagage och gamla berättelser. Men vår historia är något särskilt. Jag vill egentligen bara att du ska veta hur tacksam jag är varje dag att det är vi. Att du alltid finns där för mig, vare sig jag behöver någon att skratta eller gråta med. Jag älskar dig, Erik Lundahl.

Hej mina stackars vänner som ihärdigt tittar in här då och då!
Jag är ledsen för att jag är så sjukt tråkig på att uppdatera, men jag skriver ju inte särskilt bra när jag vet att folk tittar in här och faktiskt läser. Eller ja.. Jag skriver helt enkelt av uttråkan och i desperat försök att få ner mina röriga tankar svart på vitt. Idag är det är det ren uttråkan som styr mina fingertoppar..

Jag sitter nämligen på jobbet och spanar in lite tattoos. Jag börjar nästan tro att det är beroende framkallande att gadda sig. Jag menar, jag har varit så sjukt sugen enda sedan jag lämnade tatueringsstudion med min första. Lite dumt att man är så sugen menar jag, jag vill faktiskt inte kladda ner hela mig. Åtminstone inte när jag är så ung och har så mycket mer att bli inspirerad av senare i livet.

Hur som helst så har jag enda sedan jag bestämde mig för Kovacevic i nacken också tänkt att skriva en text på handleden. Att jag vill sätta den där handlar om att jag hela tiden vill bli påmind om den. Lite som ett livsmotto för mig, antar jag.. Men nu känner jag mer och mer att jag vill spara alla sånna guldställen på kroppen ifall att jag någon gång stöter på något ännu finare.. förstår ni vad jag menar? Dessutom känner jag mer och mer att jag vill göra något för min mamma.. Hon är ju ändå liite ledsen över min pappas efternamn i nacken (även om det är hennes också). Jag tänkte mig kanske.. hm. Ja, jag har några idéer för mor min, men låter det nog vara oskrivet ett tag till. Sen ska jag be om er hjälp.

Nu ska jag kanske kolla om det faktiskt finns något jobb att roa sig med.
& så vill jag bara säga hur kär jag är hela tiden. Riktigt fint med fjärilar i magen. Puss

När ska jag lära mig vilka jag kan och inte kan lita på?
Är naivitet ett ord? I sådana fall är jag full av det..