b l o g g
Känner för att skriva lite.. Om vad vet jag egentligen inte. Inte särskilt mycket händer ju, när man är sjuk och äcklig. Skulle kunna skriva en fin tv-tablå i och för sig. Mindre intressant kanske. Men det är liksom i stort sätt det enda jag håller koll på just för tillfället.
Har tänkt på det annars också. Vad ska en blogg handla om, som gör att folk vill stanna och läsa mer? Är det tips om vilket läppglans som ger dig fylligast läppar varvat med photoshootbilder från en blivande modellkarriär, eller är det en blogg som handlar om vardagens speciella stunder och hårda kamper? Är det skvaller eller är det sanningar? Hur som helst, så vet jag inte vad jag skulle kunna erbjuda. Självklart inte det där första.. varken tips om läppglans eller modellkarriär uppdateringar.
Det enda en blogg skriven av mig skulle kunna handla om - är mig. Egoistiskt? Låter så. Men det är inte så jag vill att det ska bli. Men det är det enda jag kan skriva om. Den enda jag påriktigt känner, är mig själv. Om ens det. Det är bara mig jag kan skriva sanningar om, och det är det enda jag vill skriva om. Något som är ärligt. Sanningar då alltså.
Spelar egentligen ingen roll. Som jag alltid skrivit såhär, i tid för mina comebacks i bloggarnas ytliga värld. Skrivandet är till för mig, och egentligen ingen annan.
När jag har märkt att alltför många människor kommit för att läsa mina inlägg, har jag flippat ur. Klarar inte av att vara ärlig inför för mycket människor. Fast å andra sidan, tycker jag om när jag får respons för det jag gör. Kritik. Kommentarer. Hur dom än ser ut. Min äldsta blogg är något jag ofta går tillbaka till. Jag tycker om att se att människor läser texterna om och om igen, och sedan berättar för mig att dom tycker om det jag skriver. Jag svarar aldrig. Känner mig ganska hemsk då. Men dom verkar förstå mig. Sexhundra-någonting människor förstår mig där.
Alexandra. Taaaaack! Du förstår mig inte lite heller, du. Idag mår jag så mycket bättre! Tagit mig en efterlängtad dusch, precis satt mig ner i (mitt nya hem) soffan och så står hon där utanför dörren. Med Om jag kunde drömma och Icas mjölk choklad med crisp&apelsinsmak. Min favorit.
Jag vill att fler människor förstår mig. Även om ni som redan gör det, räcker gott och väl. Jag vill se om jag lyckas!
Har tänkt på det annars också. Vad ska en blogg handla om, som gör att folk vill stanna och läsa mer? Är det tips om vilket läppglans som ger dig fylligast läppar varvat med photoshootbilder från en blivande modellkarriär, eller är det en blogg som handlar om vardagens speciella stunder och hårda kamper? Är det skvaller eller är det sanningar? Hur som helst, så vet jag inte vad jag skulle kunna erbjuda. Självklart inte det där första.. varken tips om läppglans eller modellkarriär uppdateringar.
Det enda en blogg skriven av mig skulle kunna handla om - är mig. Egoistiskt? Låter så. Men det är inte så jag vill att det ska bli. Men det är det enda jag kan skriva om. Den enda jag påriktigt känner, är mig själv. Om ens det. Det är bara mig jag kan skriva sanningar om, och det är det enda jag vill skriva om. Något som är ärligt. Sanningar då alltså.
Spelar egentligen ingen roll. Som jag alltid skrivit såhär, i tid för mina comebacks i bloggarnas ytliga värld. Skrivandet är till för mig, och egentligen ingen annan.
När jag har märkt att alltför många människor kommit för att läsa mina inlägg, har jag flippat ur. Klarar inte av att vara ärlig inför för mycket människor. Fast å andra sidan, tycker jag om när jag får respons för det jag gör. Kritik. Kommentarer. Hur dom än ser ut. Min äldsta blogg är något jag ofta går tillbaka till. Jag tycker om att se att människor läser texterna om och om igen, och sedan berättar för mig att dom tycker om det jag skriver. Jag svarar aldrig. Känner mig ganska hemsk då. Men dom verkar förstå mig. Sexhundra-någonting människor förstår mig där.
Alexandra. Taaaaack! Du förstår mig inte lite heller, du. Idag mår jag så mycket bättre! Tagit mig en efterlängtad dusch, precis satt mig ner i (mitt nya hem) soffan och så står hon där utanför dörren. Med Om jag kunde drömma och Icas mjölk choklad med crisp&apelsinsmak. Min favorit.
Jag vill att fler människor förstår mig. Även om ni som redan gör det, räcker gott och väl. Jag vill se om jag lyckas!
Kommentarer
Trackback
