- DET DÄR MED PENGAR, NOJJA OCH LIVET
Igår fyllde min älskade kompiz amandis 20 år. 20 ÅR!! Fy i helskotta va gamla vi är. (förlåt mandis, du är forever young no stress) Fick du din saknade ajphone?? Hade du en fantastisk dag? Leggade dom dig på systemet?
Har sån sjuk åldersångest att jag snart går in i väggen. Allting runtomkring mig känns som press. Press att hitta ett jobb, press att hälsa på sin familj, press att spara pengar, press att slösa pengar yadaydayda.. Om jag bara hade en hel livstid som 19åring hade jag inte varit så nojjig. Hur fan ska jag hinna med allt? Hur ska jag kunna leva och ha roligt, och samtidigt jobba röven av mig för att få ihop pengar så att jag kan göra alla grejer som man "borde" göra och dessutom alla grejer som jag alltid drömt om. Hur ska jag någonsin kunna bryta mig fri? "Freedom is a state of mind" my ass.. Frihet är pengar. Hade jag haft alla pengar i världen hade jag nog fan inte varit så jävla stressad hela tiden. I alla fall inte över samma saker dag efter dag.. Nä. Sån ska jag inte vara. Jag är fullt medveten om att pengar inte gör en lycklig, men det skulle i alla fall hjälpa en bit på vägen. Hade jag inte behövt oroa mig för min ekonomi så hade jag haft mer tid och kraft att njuta av mitt fantastiska liv som jag egentligen har.
Jag trodde att detta skulle vara tiden då jag lyckas spara ihop pengar till en livsresa på ett halvår, samtidigt som jag kan hjälpa mamma med hyran och ändå gå ut och leva livet med min pojkvän och mina kompisar. Istället sitter jag och kliar mig i huvudet och försöker räkna ut hur jag ska klara mig på 48kr på 6 dagar. Nej. Så illa är det inte.. jag har sparat ihop pengar. Men det blir ju aldrig mer. Jag lägger undan - jag plockar ut. Begär jag helt enkelt för mycket?
Fan jag är bara 19 år gammal, ett litet tag till. Ska jag verkligen gå och oroa mig över hur livets pusselbitar tillslut ska falla på plats redan eller ska jag helt enkelt face fact och inse att det är inte så jävla farligt om jag faktiskt pungar ut 2000 kr till danskurser, 1000 kr på en tatuering och 6000 kr på en charterresa med bebisar, favoritfamilj och pojkvän. Vill skrika LÅT MIG BESTÄMMA SJÄLV, sluta tjata på mig, låt mig göra vad jag vill och sluta pressa mig. Sluta ge mig dåligt samvete och skyll på att ni bara älskar mig.
Har sån sjuk åldersångest att jag snart går in i väggen. Allting runtomkring mig känns som press. Press att hitta ett jobb, press att hälsa på sin familj, press att spara pengar, press att slösa pengar yadaydayda.. Om jag bara hade en hel livstid som 19åring hade jag inte varit så nojjig. Hur fan ska jag hinna med allt? Hur ska jag kunna leva och ha roligt, och samtidigt jobba röven av mig för att få ihop pengar så att jag kan göra alla grejer som man "borde" göra och dessutom alla grejer som jag alltid drömt om. Hur ska jag någonsin kunna bryta mig fri? "Freedom is a state of mind" my ass.. Frihet är pengar. Hade jag haft alla pengar i världen hade jag nog fan inte varit så jävla stressad hela tiden. I alla fall inte över samma saker dag efter dag.. Nä. Sån ska jag inte vara. Jag är fullt medveten om att pengar inte gör en lycklig, men det skulle i alla fall hjälpa en bit på vägen. Hade jag inte behövt oroa mig för min ekonomi så hade jag haft mer tid och kraft att njuta av mitt fantastiska liv som jag egentligen har.
Jag trodde att detta skulle vara tiden då jag lyckas spara ihop pengar till en livsresa på ett halvår, samtidigt som jag kan hjälpa mamma med hyran och ändå gå ut och leva livet med min pojkvän och mina kompisar. Istället sitter jag och kliar mig i huvudet och försöker räkna ut hur jag ska klara mig på 48kr på 6 dagar. Nej. Så illa är det inte.. jag har sparat ihop pengar. Men det blir ju aldrig mer. Jag lägger undan - jag plockar ut. Begär jag helt enkelt för mycket?
Fan jag är bara 19 år gammal, ett litet tag till. Ska jag verkligen gå och oroa mig över hur livets pusselbitar tillslut ska falla på plats redan eller ska jag helt enkelt face fact och inse att det är inte så jävla farligt om jag faktiskt pungar ut 2000 kr till danskurser, 1000 kr på en tatuering och 6000 kr på en charterresa med bebisar, favoritfamilj och pojkvän. Vill skrika LÅT MIG BESTÄMMA SJÄLV, sluta tjata på mig, låt mig göra vad jag vill och sluta pressa mig. Sluta ge mig dåligt samvete och skyll på att ni bara älskar mig.
Kommentarer
Trackback
