-

Tiden liksom rinner mellan fingrarna på mig. Finns inget jag kan göra för att hindra det, samtidigt som jag fullständigt älskar känslan. Jag tror jag hade älskat, uppskattat känslan lite mer om jag mådde på topp liksom. Men kan inte riktigt säga att jag gör det. Försöker göra det, men då får jag bara mer ont. Frågan är vad som egentligen händer i min stackars kropp...

Nästa vecka är det bal och jag har inte hittat väska, mina skor verkar ha försvunnit och jag är ruskigt nervös över att trilla ur limmon på fjorton centimeters klack och med champagne i benen. Men det är problem med roliga lösningar liksom. Ett annat problem med något mindre rolig lösning är min spaning och mitt filosofiarbete som jag skulle behöva skriva typ.. igår. Eller nu. Men vad gör jag? Sitter och skriver obetydliga meningar ut i cyberrymden. Åh va jag älskar att jag är så proaktiv och sådär. Heja mig..........