-

Sitter och lyssnar på fin musik som jag aldrig tycks tröttna på. Solen skiner fortfarande tappert där ute och jag sitter, inte lika tappert, och försöker skriva en filosofisk dialog mellan "skeptiker-sara", "emperist-emma" och "rationalist-rebecca". Går sådär måste jag erkänna. Både när jag försöker vara partisk och ta ställning - känner mig lika splittrad som dessa tre hitta-på människor är. Alla i en. Inte bara på det filosofiska planet heller.. åh nej. Känner allt på samma gång. Stressad och harmonsik. Glad och.. inte lika glad. Vill och vill inte... Jag trodde jag var för vuxen för sånt här nu?! Jeez, man går ju ändå ut trean. Tar studenten! *stor tjej***

Ett ypperligt exempel var idag på väg hem från bussen. Där går jag och bär på min fina balklänning och min studentmössa. Jag kände mig så jävla lycklig rent ut sagt samtidigt som det känns som att skräcken/stressen/alla-obehagligt-man-kan-komma-på rann genom blodet. WAH!?