we're just ordinary people

okej, såhär känns det idag.
jag har alltid tänkt att det är någonting unikt med varje människa. alla är någon. jag har svårt att se det i mig själv, men försöker att se mig ur andras perspektiv och hoppas att jag framstår med någonting speciellt.
men idag.. idag är jag ingenting. ingen.
jag känner mig mindre viktig än alla. och jag saknar människor, men kan inte riktigt känna saknaden enda ner. den liksom bara ligger där. på ytan. ytligt.
känns som om någonting fattas. och jag vet inte om det är någon, något eller om det är jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0