-

senaste tiden har fått mig att fundera mycket över det här med att vara vänner. vad betyder vänner? och vad ska vänner göra för varandra? när är man vänner - och när är man bekanta? hur mycket av sin egen lycka ska/bör man offra, för att en vän ska bli glad? är man vänner om någonting behöver offras, eller borde man alltid förstå och mötas halvvägs i stället? för att... skulle du egentligen vilja att en vän la ner sin lycka för din skull?
och den frågan som studsar fram och tillbaka allra mest..
vad för slags vän är egentligen jag?

blir så besviken på mig själv när jag kommer på att jag inte är den bästa tänkbara vännen man kan vara. alla är vi mänskliga och kan inte göra allt rätt. vi har många runtomkring oss som vi kallar vänner och önskar att jag kunde vara vid allas sida på en gång. höra av mig lika mycket till alla, för god knows det vill jag. men ibland känns det som om man blir så uppslukad i sitt eget liv, sin egna värld, sina egna tankar att vännerna - de som borde komma i första hand - prioriteras bort. och det är hemskt och det är fel. ibland så är det en grupp i bekantskapen som tar mer tid och plats, och då är det lätt att missa andra fina.
jag vet vilka det är jag vill hålla nära hjärtat och aldrig släppa. ibland känns det bara som om universum inte gjort plats för så många minnen och stunder med varandra. jag är så otroligt rädd att jag ska förlora någon av de som verkligen betyder. de jag verkligen behöver.
önskar jag kunde visa min uppskattning mer. för mig är det inte lätt. önskar jag vågade skriva långa brev om hur glada många av er gör mig. men det är ju bara lite löjligt.. kanske.
hur som helst - så ska jag bli en bättre vän.
jag kommer ha fullt upp denna hösten. och jag är en person som behöver min egen tid för att orka. men och andra sidan så är det ni, hoppas ni vet vilka ni är, som får mig att fungera.