nummer tre
Okej, puckot som jag är glömde jag nämna det mest ovanliga som hänt på hela dagen. - Anledningen att jag började skriva om dagen egentligen.
Amanda och jag var ju på audition!
Alltså, egentligen är det ju verkligen ingen stor grej. Det är ju inte så att man kom dit med en massa förväntningar. Men roligt att prova!
När vi varit på Angeredsgymnasiet i alla fall, så åkte vi vidare till stan. Amandas mamma hade nämligen sett en annons i tidningen om en öppen audition, där dom letade efter roller till kommande filmen I taket lyser stjärnorna, från den boken ni vet? Utanför trappuppgången var det i alla fall inte så mycket folk, och det gick snabbt att komma in. Vi tänkte att det skulle väl ta cirka en timma. Såå fel. När vi kom in tog vi en blankett med nummerlapp på. Vad som väntade var en stor sal med 400 personer i. Det tog ju lite längre tid alltså. Vi hann fika och grejer, innan dom ropade in oss tio och tio. Där berättade en kvinna med kamera, att vi skulle berätta kort om oss själva och sen skulle vi bli riktigt förbannade på henne. För att hon var ett syskon som inte ville gå ifrån ens rum. Det gick ju okej! Konstigt kändes det, men det var riktigt roligt. Jag älskar verkligen skådespeleri. Men det var runt tusen människor där, så jag förväntar mig ingenting förutom att jag fick lite erfarenhet i alla fall.
Kvällen med Nina och Julia var lugn och mysig. Vi var så trötta allihopa. Älskar när flickorna är runt omkring mig i alla fall. Så puss på er, och tack för att ni finns.
Amanda och jag var ju på audition!
Alltså, egentligen är det ju verkligen ingen stor grej. Det är ju inte så att man kom dit med en massa förväntningar. Men roligt att prova!
När vi varit på Angeredsgymnasiet i alla fall, så åkte vi vidare till stan. Amandas mamma hade nämligen sett en annons i tidningen om en öppen audition, där dom letade efter roller till kommande filmen I taket lyser stjärnorna, från den boken ni vet? Utanför trappuppgången var det i alla fall inte så mycket folk, och det gick snabbt att komma in. Vi tänkte att det skulle väl ta cirka en timma. Såå fel. När vi kom in tog vi en blankett med nummerlapp på. Vad som väntade var en stor sal med 400 personer i. Det tog ju lite längre tid alltså. Vi hann fika och grejer, innan dom ropade in oss tio och tio. Där berättade en kvinna med kamera, att vi skulle berätta kort om oss själva och sen skulle vi bli riktigt förbannade på henne. För att hon var ett syskon som inte ville gå ifrån ens rum. Det gick ju okej! Konstigt kändes det, men det var riktigt roligt. Jag älskar verkligen skådespeleri. Men det var runt tusen människor där, så jag förväntar mig ingenting förutom att jag fick lite erfarenhet i alla fall.
Kvällen med Nina och Julia var lugn och mysig. Vi var så trötta allihopa. Älskar när flickorna är runt omkring mig i alla fall. Så puss på er, och tack för att ni finns.
Kommentarer
Trackback
